Den här bloggen startade som ett projektarbete. Ni vet när man går tredje året på gymnasiet och får göra ett valfritt projekt, jag valde att starta en blogg om kärlek som jag även skulle marknadsföra.  

Och jag tycker att jag lyckades. Och jag känner mig färdig. Verkligen känner mig för tillfället färdig. Jag har skrivit allt jag vet om kärlek, allt jag kan. För tillfället.  

Ni har varit allt mellan två och tvåhundraåttiotvå läsare. Jag har fått kommentarer om att jag skriver så fint att ni dör och att jag sätter ord på hur ni känner. Så mest vill jag bara säga tack. Tack för att ni har uppskattat det jag skriver på ett sätt som jag aldrig tidigare har varit med om. Tack för att ni klickade er in hit utan något som helst tvång. Det gör mig glad, utan någonsomhelst omskrivning.  

Vi hörs.    

(jagönskarerdetbästaochjaghoppasattkärlekbarakommerattfåerakropparattskakaavlyckaochaldrigavrädslaochsorg)